Lettlandsrapport nr 4

Nu har jag kommit tillbaka till Riga igen. Det har blivit en intressant vecka, jag har fått träffa "småbrukare" i ordets verkliga bemärkelse, man har en jordlott som man brukar men måste kombinera jordbruket med andra sysslor för att få en inkomst som det går att leva på. Och då menar jag egentligen överleva. Flera av de här jordbrukarna har uttryckt tacksamhet (!) över att deras jordbruk var så små och deras personliga ekonomi så knackig att bankerna inte var intresserade av att få dem som låntagare. Jag har också träffat två jordbrukare med betydligt större företag som har fastnat i lånefällan. En av dem är riktigt illa ute, den andre har tre barn som jobbar i andra länder och lever på marginalen där för att kunna skicka hem pengar och på så sätt rädda familjejordbruket.

En sak som ständigt slår mig - inte enbart när det gäller skuldtyngda jordbrukare - är hur uppfinningsrika letterna är, hur okonventionellt man tänker för att klara tillvaron. Det gäller förstås inte för alla, många fastnar i missbruk och hopplöshet, men i grunden finns det något av jävlar anamma hos letterna.

På söndag kör jag norrut, till Valmiera och stannar i trakterna där till och med onsdag. Sen är det första maj, och veckan därpå skall jag söka mig österut mot Vidzemes högland. Dels därför att jord- och skogsbruk är så integrerat med varann där, men också för att det var i de trakterna som min far och farfar tillbringade några veckor under sin flykt.

I kväll har jag blivit inbjuden till en dansk familj som bor i Jurmala, i morgon skall jag börja bearbeta allt mitt material från den här veckan. Arbeit, immer Arbeit!