Nu drar jag

Nu blir det inga uppdateringar av bloggen på ett tag. På tisdag reser jag till Tayac, mitt i "Cro Magnonland" i Dordogne. Marika, min bästa kompis från gymnasietiden bor där. Hon vill - och det här vet jag inte om jag kan ställa upp på - att vi skall gå till Santiago de Compostela i början av juni, innan det bli alltför hett i Spanien. Ja, vi skall inte gå den långa vandringen utan en led som tar 5 dagar och som kallas Camino Inglés därför att pilgrimerna från England som kom med båt gick den vägen.

Jag räknar med att komma hem igen omkring den 1 juli. Jag vet inte hur det blir med tillgång till internet - får väl försöka kolla e-posten med jämna mellanrum.

Sol och vår - eller är det sommar?

Sedan jag kom tillbaka till Stockholm i måndags, så har det varit full rulle. Jag förhandlar om ett nytt uppdrag, ett ganska stort jobb som skall påbörjas omkring första augusti. Vi skall träffas på nytt på tisdag och accepterar de mina villkor, så tar jag det.

Sen har jag gjort en blixtvisit i Söderköping hos en kompis som övertagit sina föräldrars mysiga trävilla och nu håller på att renovera och samtidigt försöka återställa vissa "moderniserade" delar av huset. Ett jättejobb, men det huset kan bli en riktig pärla när det är klart.

Den här helgen är bilen borta för 5000-milaservice. Jag tyckte att det var lika bra att lämna in den igår eftermiddag som att behöva stiga upp i svinottan för att lämna den på måndag. Jag körde den i en automattvätt i Riga ett par gånger, men när jag kom hem så fick jag lämna den till den utmärkta servicestationen bortåt Frihamnen så att de fick göra den ordentligt ren under, ta bort vinterns asfaltstänk och vaxa den. Det hade varit lite pinsamt att lämna den på märkesverkstaden i det skick som den var.

Nu skall jag ner till city och träffa Katarina W. Solen skiner och det känns som om det är mer läge för en promenad vid kajerna eller på Djurgården än shopping, men vi hinner nog med både och.

Lettlandsrapport nr 6

Besöket uppe i Vidzemes högland blev givande - inte minst därför att jag fick hjälp av en hembygdsforskare att finna platsen för gården och sågverket där min farfar och far tillbringade ett par veckor innan den sovjetiska armén retirerade juni-juli 1941. Gården ligger öde och förfallen sedan många år, men de rostiga resterna av sågen finns kvar och inte minst - den blå ytterdörren var fortfarande faktiskt ganska blå. Gården skall ha varit en knutpunkt för motståndsrörelsen både mot ryssar och tyskar och där skall också en grupp av de s k skogsbröderna ha hållit till en tid efter kriget.

Jag intervjuade ett par bönder och fick också intressanta synpunkter från den ene bondens fru. Trots allt elände och alla problem, trots oron för hur man skulle få pengar till det nödvändigaste, så hade hon nu lärt sig en hel del om ekonomi och om hur bankerna fungerade.

Nu skall jag göra iordning här och i eftermiddag återvänder jag till Sverige. Jag hade tänkt stanna här nästa vecka, men jag har blivit tillfrågad om ett lite större jobb och då vill jag förhandla på plats om det. Så nästa gång vi hörs, blir det från Sverige.