Besöket uppe i Vidzemes högland blev givande - inte minst därför att jag fick hjälp av en hembygdsforskare att finna platsen för gården och sågverket där min farfar och far tillbringade ett par veckor innan den sovjetiska armén retirerade juni-juli 1941. Gården ligger öde och förfallen sedan många år, men de rostiga resterna av sågen finns kvar och inte minst - den blå ytterdörren var fortfarande faktiskt ganska blå. Gården skall ha varit en knutpunkt för motståndsrörelsen både mot ryssar och tyskar och där skall också en grupp av de s k skogsbröderna ha hållit till en tid efter kriget.
Jag intervjuade ett par bönder och fick också intressanta synpunkter från den ene bondens fru. Trots allt elände och alla problem, trots oron för hur man skulle få pengar till det nödvändigaste, så hade hon nu lärt sig en hel del om ekonomi och om hur bankerna fungerade.
Nu skall jag göra iordning här och i eftermiddag återvänder jag till Sverige. Jag hade tänkt stanna här nästa vecka, men jag har blivit tillfrågad om ett lite större jobb och då vill jag förhandla på plats om det. Så nästa gång vi hörs, blir det från Sverige.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar