Nu minns jag!

Jag hade faktiskt helt glömt bort att jag hade en blogg att "underhålla" - jo, det är den enkla sanningen.

Jag kom tillbaka till Sverige den 4 juli efter att ha tillbringat några trevliga veckor i Dordogne. Vi gick Camino Inglés under åtta, inte fem dagar som det var tänkt, det var 3-10 juni. Två dagar extra gick åt för att det regnade en del och en dag därför att vi stannade en extra dag på ett sånt trevligt värdshus. Leden var inte alls tröttsam att gå, det fanns mycket att se på under vägen och vi passerade många pittoreska byar. "Gamla stan"i Santiago de Compostela var nästan överbefolkad av pilgrimer och turister. Vi gjorde pliktskyldigast ett besök i katedralen också och köpte ett pilgrimsmärke.

Vi träffade på ett svenskt par, gissningsvid någonstans mellan 75 och 80 år som hade gått Camino Primitivo en led som är 320 km och som går från Biscayabukten till Santiago. De hade gått de två långa vandringarna, Camino Francés och Camino del Norte tidigare och nu funderade de på om de orkade att gå Camino Portugés (som startar i Porto) nästa år, eller om de skulle välja Camino Inglés eller Camino de Finisterre nästa år. Vi rekommenderade Camino Inglés varmt, berättade om de trevliga värdshusen - men de bodde aldrig på något värdshus, utan höll sig till de speciella härbärgen som finns för pilgrimerna. Nåja, vi hade vandrat 11 mil, från Ferrol via Coruña till Santiago det var inte så illa det heller. Men jag tror inte att jag har några planer på att göra någon sån här pilgrimsvandring igen. Men vi hade det trevligt, fick inte några problem med fötterna och som sagt, det finns trevliga värdshus längs vägen.

Sen har vi varit i Tayac och latat oss, besökt Lascaux och grottorna längs Vezere och på ett par andra ställen i närheten och åkt runt i Centralmassivet. Marika har, trots att hon bor så nära, aldrig varit där.

Och så måste jag ta mig igenom ett gäng med tjocka böcker. Berättelsen om Ayla, den lilla flickan som växer upp bland neandertalarna och som sen hittar en man av samma ras som hon och gör en äventyrlig vandring som slutar just vid Vezere. Det är väl kanske inte den sortens litteratur som jag brukar läsa, men Marika försäkrade mig om att börjar jag läsa, så är jag fast. Vi får väl se.

Och i morgon sticker jag över till Visby några dagar. Man skall INTE vara där under Almedalsveckan. Och från mitten av augusti har jag ett nytt spännande uppdrag. Mer om det sen - nu är det VM-final. Jag gillar fotboll. Synd bara att det blivit en europeisk uppgörelse till slut.