Det här har jag gjort och detta skall jag göra!

Ibland känns det som om jag inte har något att skriva om. Men det är naturligtvis fel. Jag har massor att skriva om varje dag, men ibland så glömmer jag av att skriva, eller rättare sagt, andra aktiviteter tar över och så blir det inte gjort.

Sen sist, det var den 16 oktober, så har jag varit på besök i Kuldiga och tillsammans med en avlägsen släkting som bor där, varit med under några dagar när hon reser runt och dokumenterar de "muiza" (herrgårdar) som finns i området, ett arbete som EU finansierar. En del av dem är restaurerade, andra håller på att restaureras, en del går faktiskt att bo i även om skicket inte är det bästa och många, alltför många håller på och förfaller och är snart utom all räddning. Sen har jag varit i Kaunas, det var Agnese, min fotograferande släkting som uppmanade mig att åka dit och dokumentera det som en gång var min morfars apotek. Jag kunde för en hel del år sedan ta reda på var apoteket legat. Huset fanns kvar och under sovjettiden hade lokalen använts som något slags föreningslokal. Något geni hade kommit på att hyllväggen, där det en gång förvarades vackra flaskor och burkar, att den kunde byggas in , så slapp man besväret att slå ner de robusta hyllorna. När ryssarna lämnade Litauen, så skulle lokalen bli restaurang och de nya ägarna började slå ner den fula väggbeklädnaden, något slags träimitation. Det var då de upptäckte hyllväggen, där det fortfarande stod kvar en hel del flaskor och burkar, det fanns t o m innehåll i några av dem. Nu är hyllväggen en mycket dekorativ inredningsdetalj i restaurangen.

När jag dök upp på arenan, så blev restaurangägaren förstås orolig för att jag skulle kräva att få tillbaka huset. Mina morföräldrar bodde i de två övre våningarna, apoteket låg i bottenplanet och beredningsrummen i källaren. Där är det nu en trevlig ölstuga. Men jag kände inte för att sätta igång med den administrativa process om det är att återfå egendom som förstatligats, så jag skrev ett gåvobrev som inlämnades till domstolen och sen behövde jag inte bry mig om den saken mer. Restaurangen går bra, ägaren verkar vara en driftig och hederlig person och när jag kommer till Kaunas behandlas jag som om jag var en kunglighet... Att betala för mat och dryck kommer inte på frågan.

Sen var jag ute och såg mig om i det område väster om Kaunas dit mina morföräldrar "förvisades" när Sovjet tog makten i Litauen. Det heter Kulautuva ochär numera ett uppskattat fritids- och kulturområde. Mormor och morfar fick bo i en timmerhydda, vilket de uppskattade därför att det var lättare att hålla varmt där på vintern, än i de nyare husen som inte alls var lika bra, eftersom de i första hand var tänkta som sommarhus. Men det var naturligtvis en stor skillnad att byta det centralt belägna huset med en bostad i två våningar mot en timmerhydda, även om den hade ett stort köksrum och en storstuga. Vatten fick de hämta i en brunn och det var förstås utedass. Tomten var relativt stor och de höll sig med höns och trädgårdsland och var i stort sett självförsörjande med rotfrukter. Hyddan fanns kvar när jag var där första gången, det var väl 1996, men den förstördes sedan i en brand. Jag är glad att jag hade med mig kameran och tog några bilder när jag var där.

Och nu är jag tillbaka i Riga och den kommande veckan skall jag ta hand om en delegation från Värmland som skall hit och konferera och se sig om. I morgon skall jag stå ute på RIX, d v s Rigas flygplats klockan fem och le och hälsa dem välkomna när planet landat. Sen ligger deras väl och ve i mina händer (nästan) tills de reser hem klockan ett på fredag. Som tur är, så bor de på hotell Latvia, ett par kvarter från min bostad. Sånt underlättar. Programmet är redan klart, de har själva bokat buss och logi från Sverige. Men - jag har jag har, vis av skadan från en tidigare visit från Sverige, dubbelkollat att det finns enkelrum till alla.