Hur kom han till Sverige?

Och här kommer den utlovade berättelsen om hur min far kom till Sverige. Jag vet att han medvetet har utelämnat eller förändrat vissa fakta, men i stort sett så är väl det här den verkliga historien.

"Fastigheten fylls återigen med människor och även om det är krig i Europa och Riga är bombat och de har en ockupationsmakt som vill bestämma det mesta, så börjar saker och ting ändå återgå till en relativt normal lunk för Janis och Karlis. Det är brist på mat, men mörkt bröd, potatis och andra rotfrukter brukar man kunna få tag i.

Och så mitt i denna återgång till ett något mer normalt liv, så får Janis ett mycket oroväckande besked. Han är inte okunnig om att tyskarna först föst ihop judarna i ett ghetto i södra Riga och att de sedan sänt iväg en del av dem till ett okänt öde i Tyskland, andra har förts till ett nybyggt läger i Salaspils ett par mil utanför Riga och värst av allt, att man föst ihop judar i synagogan och sen tänt på. Karlis har varit mycket upprörd över vad som hänt, men Janis ber honom att hålla sig lugn. ”Vi kan inte göra något åt det nu, vi får se till att överleva så att vi en dag kan berätta vad vi vet”.

Men nu får Janis veta att tyskarna börjat söka igenom registren efter personer med mer diffus judisk bakgrund. Då kan Karlis vara i farozonen, hans mor tillhörde en känd judisk familj, som visserligen konverterat för många, många år sedan, innan hon ens var född, men det verkar vara sådana personer med judisk anknytning som de är ute efter nu.

Janis använder sina affärskontakter för att försöka få Karlis till Sverige, där Janis har en kusin i Stockholm som är gift med en svensk företagsledare. En svensk, som skulle till Lettland i legitima ärenden, hjälpte till. När han kom till Lettland, så hade han alla erforderliga tillstånd och alla stämplar i passet, både för utresa från Sverige och för inresa i Lettland. Som tur var, så hade min far ett rätt allmänt europeiskt utseende, mörkt grågröna ögon och mörkblont hår. "Georg Dahlström" som passet var utställt på var visserligen fem centimeter längre, men det kompenserades genom dubbla korkbitar i skorna. Passet försågs sedan med min fars fotografi och han använde det för att komma med ett kurirplan till Sverige. När planet landat i Sverige, och min far blivit internerad, så anmäler "Georg Dahlström" som nu befinner sig i Liepaja att han blivit rånad, man har tvingat av honom både överrock, pengar, klocka och pass. Han ger sådana uppgifter att det är troligt att det var ett par deserterade ryska soldater som rånat honom. (Hur "Georg Dahlström" fick besked om interneringen, har jag aldrig fått klart för mig.) Efter diverse myndighetskrångel så får han åka tillbaka till Sverige. Min far får sitta internerad i en månad, sen får han status som flykting och ett uppehållstillstånd. Det lär ha varit så att både kusinens man och den höge polistjänsteman som skötte utredningen, båda var frimurare. Annars hade det säkert tagit längre tid och kanske Karlis t o m blivit sänd tillbaka till Lettland.

Min farfar anmäler Karlis som försvunnen efter en dryg vecka. Han hade iscensatt en resa till Jelgava där min far skulle lämna över en summa pengar till en affärskontakt. Min farfar lämnar ingen möda ospard för att få reda på vad som hänt hans son! Karlis återfinns aldrig och i den allmänna villervallan så kopplar ingen samman ”rånet” och Karlis försvinnande. Och det finns ju egentligen ingen anknytning mellan dessa händelser heller.

För att meddela att han kommit fram och att allt ordnat sig, så skickar han ett meddelande, skrivet på tyska och med frakturstil, undertecknat av Franz Baumann till en vän i Riga. Det är ett vykort med bild av Stockholms stadshus och han skriver något om att det är ett stiligt hus i germansk-nordisk tradition. Det var signalen om att han landat i Sverige. När sedan det är klart att han får stanna i Sverige så skickar "Franz" ett kort med kungliga slottet och talar om att han inom kort kommer att inställa sig hos någon namngiven person i den tyska ockupationsmakten i Norge. Sen råder tystnad, det är överenskommet så.

Och i Sverige trärffar han min litauiska mamma, de gifter sig, jag kommer till världen och min far får stipendier så att han kan skaffa sig en svensk juristutbildning."

Och det är väl på sätt och vis slutet på historien. Jag kanske kommer att berätta lite om vad som hände efter att Lettland blev fritt igen, men det får bli senare. På måndag reser jag alltså över till Lettland och jag vet inte när jag hör av mig här igen.